Lewy body demens – sjukdomens faser och utveckling

Lewy body-demens utvecklas i olika faser, där symtomen förvärras över tid. Liksom andra demenssjukdomar varierar sjukdomens utveckling från person till person, men det finns tydliga faser som kan hjälpa till att förstå sjukdomens progression.

Tidiga fasen (Mild Lewy body-demens)

I den tidiga fasen kan symtomen vara milda och ibland svåra att identifiera som demens. Denna fas kännetecknas ofta av:

• Mild minnesförlust: Personen kan ha svårt att komma ihåg ny information eller detaljer, men minnesproblemen är inte lika allvarliga som vid Alzheimers sjukdom.
• Förvirring och svårigheter att fokusera: Det kan vara svårt att behålla uppmärksamheten under längre tid eller att utföra komplexa uppgifter.
• Motoriska problem: Tidiga tecken på rörelsesvårigheter, såsom skakningar eller stelhet, kan börja visa sig, liknande symtom vid Parkinsons sjukdom.
• Visuella hallucinationer: Ett tidigt kännetecken för Lewy body-demens är realistiska visuella hallucinationer, där personen ser saker som inte finns i verkligheten.

Den tidiga fasen kan pågå i flera år, och symtomen är ofta tillräckligt milda för att personen fortfarande kan klara av dagliga sysslor med viss hjälp.

Mellanfas (Måttlig Lewy body-demens)

När sjukdomen fortskrider in i mellanfas börjar symtomen förvärras och blir mer märkbara i vardagen. Under denna fas upplever personen ofta:

• Förvärrade minnesproblem: Minnesförlust och kognitiva problem blir tydligare. Personen kan glömma nyligen skedda händelser, ha svårt att orientera sig eller missa viktiga möten och åtaganden.
• Större motoriska problem: Rörelsesvårigheterna blir mer framträdande, med stelhet, skakningar eller svårigheter att gå, vilket ökar risken för fall.
• Sömnstörningar: Problem med REM-sömn (där personen kan agera ut sina drömmar) blir mer frekventa. Det kan också förekomma sömnlöshet eller fragmenterad sömn.
• Personlighetsförändringar: Patienten kan uppvisa förändringar i humör, med irritabilitet, depression eller ångest som vanligt förekommande symtom.
• Kognitiva svängningar: Personer med Lewy body-demens kan ha perioder av extrem förvirring följt av perioder där de verkar klara och logiska, vilket gör sjukdomen svår att förutsäga.

I detta skede börjar personen behöva mer stöd och hjälp med vardagliga aktiviteter som personlig hygien, matlagning och att organisera sitt liv.

Sen fas (Avancerad Lewy body-demens)

I den avancerade fasen blir Lewy body-demens mycket mer försvagande, och personen är starkt beroende av hjälp för att klara sig. Typiska kännetecken i denna fas inkluderar:

• Allvarlig kognitiv nedgång: Minnesproblemen är nu allvarliga och påverkar alla aspekter av livet. Personen kan ha svårt att känna igen familjemedlemmar eller förstå vad som händer runt dem.
• Omfattande motoriska problem: Stelhet, skakningar och långsamma rörelser blir uttalade. Personen kan behöva rullstol och hjälp för att röra sig.
• Tal- och kommunikationsproblem: Talet kan bli otydligt eller mycket begränsat, och personen kan ha svårt att uttrycka sig eller förstå vad andra säger.
• Hallucinationer och paranoia: Visuella hallucinationer kan bli mer frekventa och skrämmande. Patienten kan också utveckla paranoia eller tro att andra försöker skada dem.
• Svält och undernäring: I detta stadium kan personen förlora intresset för att äta eller ha svårt att svälja, vilket kan leda till undernäring.

I detta skede behövs ofta dygnet-runt-vård, och sjukdomen är vanligtvis mycket påfrestande både för patienten och för familjen och vårdarna.

Behandling och hantering genom faserna

Det finns ingen bot för Lewy body-demens, men symtomlindring och livskvalitet kan förbättras genom korrekt behandling. Läkemedel som används vid Parkinsons sjukdom kan hjälpa mot motoriska problem, medan vissa kognitiva symtom kan behandlas med läkemedel som används vid Alzheimers. Det är också viktigt att hantera sömnstörningar och hallucinationer med rätt medicinering och terapier.

Regelbundna läkarbesök och anpassade behandlingsplaner kan hjälpa till att fördröja symtomens förvärring och förbättra livskvaliteten. Stöd från familj och vårdpersonal är också avgörande för att hjälpa patienten hantera de dagliga utmaningarna som sjukdomen innebär.